Tidigt tidigt imorse när vi  låg kvar i sängen frågade vincent mig om vi skulle gå ut och cykla på 2 hjul (alltså utan stödhjul, han har  provat en gång tidigare) och jqg svarade honom att det kunde vi göra. Morgonen gick och förmiddagen kom  (runt 10 tiden) och jag hade glömt de helt tills han påminde mig; -men mamma skulle vi inte ut o cykla  på 2 hjul? Ja just de. Sagt och gjort. Han hade tidigare vart noga med att berätta att jag inte fick hålla i honom. Skruvade bort stödhjulen och sa åt honom att han fick prova litebpå gården då. Det första han gör är att  sätta sig och tar och puttar på fart med benen o sedan upp o trampa. UNGEN KAN JU CYKLA! där stod jag och hade tappat hakan. Han cyklade utan sina stödhjul nästintill felfritt. Hujeda mig. Tårarna var nära, hahaha... klart man blir stolt, eller hur?! Stödhjulen behövs i nte mer.